VINTERRIPA
Orra Jakt & Fiske:s jaktguide tar er med på ripjakt i
vinterfjällen. Följ med till vår jaktstuga i väglöst land. På skidor tar vi oss
fram under branterna där fjällriporna knarrar, över fjällheden, där
ripflockarna betar.
Plats: Kvikkjokksfjällen. Väglöst land.
Viltslag: Fjällripa, dalripa.
Metod: Vinterripjakt med småkalibriga kulgevär
Tid: 1/2-15/3
Logi: Fjällstuga. Endast sänglinne medtages.
Jaktstugan, med ripfjäll runtomkring…
Mat: Välj mellan självhushåll eller helpension. Vid
helpension hjälper man till med disken.
Hur man tar sig dit: Först: 1) Egen bil; 2) Flyg
till Luleå eller Gällivare, därefter hyrbil eller buss; 3) Tåg till Murjek,
därefter buss till Kvikkjokk. Sedan: Skotertaxi till stugan. Skoterfärden tar
ungefär 45 minuter.
Pris: Begär prisuppgift.
Extra: Hyra av gevär: 100kr per dag.
Hyra av skidutrustning: 100kr per dag
För vem: Alla. Man behöver bara orka skida/gå omkring 10 km
per dag, så man behöver inte vara vältränad. Bra är dock att man kan stå på ett
par skidor. För de med sämre kondition finns gott om dalripa i närheten av
stugan. För fjällripjakten krävs bättre kondition, eftersom höjdskillnaden
under dagen blir många hundra meter.
Om du vill kan
du ta med dig folk som inte är jägare, t.ex. dina barn,
pojkvän/flickvän/maka/make. (Barn under 12 år är väl unga, och om du tar med
dig barn, så bör de ha ett tufft psyke, då det är vinter och vi är ute hela
dagen.) Och märk väl: Du behöver inte vara jägare redan – du kan börja här! Det
är möjligt eftersom guiden är med dig hela tiden. Det enda kravet för att hyra
bössa är att man är över 16 år.
Typisk bild under ripjakt. Nu
gäller det bara att komma inom skotthåll…
Beskrivning: Vinterjakt på dalripa och fjällripa är någonting
utöver det vanliga! Du rör dig ofta högt uppe på kalfjället, i fjällripornas
karga miljö, med storslagna vyer av de omgivande fjällen och dalgångarna
nedanför dig, allt inslaget i gnistrande snö.
Ripjakt
vintertid är beroende av vädret. Framförallt är det hård vind som du inte vill
ha, för då sprids såväl dina kulor som riporna med vinden. I hård vind är
nämligen dalriporna som regel svåra att komma inom skotthåll på. Fjällriporna
kan å andra sidan vara mer trygga i hård blåst. Endast lätta kulvapen, klass 3
och 4, är tillåtna. Det bästa vapenvalet är salongsgeväret, dvs. .22LR
använt med underljudsammunition, men .22WM är också vanligt. Anledningen till
att .22LR är bäst är att knallen är låg, i synnerhet med underljudsammunition.
Det ger dig ofta fler skottillfällen än om du haft grövre kaliber. Med en hög
knall tar ofta hela flocken, ibland hundratals fåglar, till flykten, och du
kanske måste följa efter dem till fjällsidan på andra sidan dalgången… Vidare
finns ett stort spektra av ammunition tillgänglig i .22LR, från 300 to 500 m/s
i utgångshastighet (tyvärr är dock det mesta avsett för skadedjursbekämpning…).
Det här ger dig möjligheten att använda underljudsammunition när du inte vill
riskera att skrämma fåglarna och höghastighetsammunition när du inte kan komma
tillräckligt nära. När man använder låghastighetsammunition är det viktigt att
ha bra avståndsbedömning och kunna kulbanan väl, ty träffytan är liten och
kulbanan krokig. Vidare bör man välja en tyngre hålspetskula, för fjällriporna
är mycket hårdskjutna. Med .22WM har man inte samma möjlighet, eftersom knallen
ju alltid är hög. En kombi i .22WM är ett intressant alternativ, för ibland skulle
man vilja ha hagelbössa, men man skulle inte vilja vara utan kula. 22 Hornet,
givetvis med helmantlade kulor, kan också användas.
Den här fjällripflocken bestod av 60-talet fåglar; för varje skott lyfte
ett tjugotal av dem.
Ofta närmar man
sig fåglarna helt öppet, utan snödräkt, för man har sällan möjlighet att smyga
sig på dem i brist på skydd i terrängen och fåglarna upptäcker en hur man än
gör, vad man än har på sig. Av säkerhetsskäl är det heller inte lämpligt att
bära snödräkt, såvitt man inte är säker att man är ensam på fjället. Det sägs
också att fåglarna blir mer nervösa om man smyger på dem iklädd
kamouflagekläder. Paradoxalt innebär detta att flyktgränsen minskar om
man närmar sig fåglarna öppet. Fjällripan har ofta en väldigt nära flyktgräns,
och det är därför man helst vill hitta fjällripa och inte dalripa. Problemet
med fjällripa är istället att de kan hålla till för högt upp i rasbranterna, så
att man inte kommer åt dem. Dalripan har ofta en flyktgräns på omkring 60
meter, men om deras humör är sämre (beroende på vädret, tror man) kan den vara
så mycket som 200 meter. Dalripan lever nere i björkskogen eller vid
trädgränsen, där de betar på björk och buskar som sticker upp ur snön. Dalripan
i den här dalgången betar gärna i topp, i synnerhet på eftermiddag-afton.
Fjällripan hittar man högre upp, i rasbranter och överhuvud där vinden eller
lutningen inte tillåtit snön att samla sig, kort sagt där det finns barfläckar.
Kråkbärsris är vanlig föda för fjällripan. Orras jaktguide visar er var riporna
betar, vilka rasbranter, hedar, och raviner som är de bästa.
Eftersom man rör
sig högt upp på fjället är snön ofta hård, då vinden har packat den, ibland så
hård att man inte går igenom om man går för fot utan skidor. Vinterjakt på ripa
är därför mindre ansträngande än toppjakt. Höjdskillnaden blir dock avsevärd
under dagen, så vill man komma åt fjällriporna bör man var i god form.
Dalripjakten är mindre ansträngande, och man behöver inte röra sig långt från
stugan innan man får kontakt.
Aftonen ger ofta goda möjligheter på såväl dalripa som fjällripa, här i form av toppfågel (dalripa) och stensovare (fjällripa)
Packlista:
Vindtäta jaktkläder
Långkalsonger och undertröja (syntet eller ull, ej
bomull)
Extra undertröja
Ullstrumpor
Extra ullstrumpor
Skidutrustning (kan hyras)
Varm tröja/täckjacka/dunjacka
Varma pjäxor
Kläder för inomhusbruk
Skor eller tofflor för inomhusbruk
Necessär
Sängkläder (stugan är utrustad med kudde och täcke)
Gevär (kan hyras)
Ammunition
Handkikare (kikarsikte kan användas)
Bok, sällskapsspel etc.
Pannlampa/ficklampa
Mat (om självhushåll väljs)
OBS: Skotertaxin har en begränsad lastkapacitet.
